Impeccable Me

I vilket fall som, idag var jag på min första joggingtur efter sjukdomen. Fyförjävulen vad härligt det var att få känna den friska luften i mina lungor medan jag sprang kilometer efter kilometer. 

Här har ni dagens:

Reflexvästen - både stylish och räddar liv

Nu har äntligen den där nedrans förkylningen släppt och jag är tillbaks i gammal god form igen.

Då var det snart jul, bara fyra dagar kvar. Jädrans vad snabbt det går.

Eftersom jag tillhör kyrkan Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga (allmänt känd som mormonkyrkan) skiljer sig mitt julfirande lite från normen, men bara i vissa traditioner dock, då vi fortfarande tror på Jesus och hans födelse. Jag vet att många har fördomar mot mormoner, fördomar som ofta grundar sig på det man hör om extrema sekter i USA. Dessa sekter är något som Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga tar starkt avstånd från och dessa sekters värderingar är ljusår från den vanliga kyrkans värderingar. Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga är egentligen inte mer annorlunda än vilken annan religion som helst. Många tror att vi praktiserar månggifte, vilket i och för sig var sant för ett tiotal år sedan, men då månggifte är olagligt i de flesta länder är denna fördom helt ogrundad. Något många har fördomar om och som jag villigt erkänner mig att vara en supporter av är den generella åsikten hos mormoner att mannen ska jobba, medan kvinnan ska vara hemma och ta hand om hemmet och barnen. För mig känns detta rätt. Kanske eftersom det var under dessa förutsättningar jag växte upp, men jag är dessutom av åsikten att det är i denna harmoni människan var skapad att leva i. Av vilken anledning har det annars alltid varit så? Varför har kvinnan genom historien alltid varit den som varit hemma och lagat mat, städat och uppfostrat barnen om Gud inte hade menat det att vara på detta sättet? Nåväl, man får tycka vad man vill om detta, men jag önskar djupt att då jag träffar kvinnan i mitt liv så kommer hon att dela mina åsikter.

Oj, hur kom jag in på detta? Just det, julen. Jag längtar. Jag ska fira den tillsammans i min hemstad tillsammans med mina föräldrar och mina bröder och systrar. Hur firar ni jul?

Hej vänner. Har gått lite trögt här på bloggen de senaste dagarna, men min sjukdom har tar kol på mig och jag orkar inte göra något annat än att ligga och kolla på top model (fashion) hela dagarna.

Anyhow... jag fick lite krafter över nu och tänkte att jag kunde sätta mig här vid datorn och tala om för er alla att jag lever. Dessutom tog jag tillfället i akt att leta upp lite skjortor som jag kunde ha nu under julledigheten.

Så, kära vänner, vad tycker ni? Detta är väl fashion? Är detta något jag kan ha på mig på julafton? Vill ju inte ha nått jätteglammigt så all uppmärksamhet hamnar hos mig!

Jag återkommer senare! Lovar!

Love Actually. I hård konkurrens med....

Ensam hemma!

Last Christmas - Wham (80-tals-, musik- och julkombon är oslagbar)

Håller ni med, eller har ni fler tips för att finna den där riktiga julkänslan?

Förlåt ännu en gång, mina kära vänner, för det dåliga uppdaterandet av bloggen. Så här ligger det till; Efter gårdagens inlägg kände jag plötsligt hur matt jag var, halsen började ömma och näsan började rinna. Jag var sjuk. JAG? SJUK? Kan tala om för er att det inte är något som händer inte. Jag kan inte förstå hur det hände, men troligtvis är inte stövlar så värmande som jag först trodde. But, who cares? It's fashion! Anyhow, så istället för att blogga igår har jag i princip legat nerbäddat i sängen och läst Elle och sugit upp all fashion-info som detta magasin har att erbjuda.

Men nu känner jag mig iallafall lite bättre och tänker därför bjuda på något mer inlägg idag! Kanske det kommer en dagens. I know you want one.

Classic.

Om jag har tillåtelse att gissa skulle jag nog lägga en slant på att innebandy kan vara den mest meningslösa, tråkiga och sämsta bollsport som finns. Det finns absolut ingenting som gör den cool; man får inte kasta, sparka eller tacklas, man får inte heller ha på sig varken snygga eller coola kläder och målvakten sitter dessutom på knä. Och för att kompensera för detta har man istället en liten stenhård plastboll och en töntig jäkla pinne att slå på denna håliga boll med. 

      Finns inte så mycket mer att säga om denna sport egentligen, förutom att jag förundras av de människor som frivilligt betalar för att se på skiten. Förakt känner jag dessutom för de dumma spån som tar med sig tutor och känner sig manade att använda dem matchen rakt igenom. Herregud, det är innebandy ni ser på. Sen gillar jag inte ljudet av gummisulor som gnids mot planen heller, nej, tacka vet jag fotboll. Eller ishockey. Eller curling för den delen.